Forever alone, not anymore
Hatar, HATAR den här tiden på året. Känner mig alltid så vilsen, ensam och super nere. Samtidigt som jag bara vill brista ut i gråt näst intill hela tiden så är jag så sjukt lycklig nu. Svårt att förklara, men på något sätt har lyckan som kom med L bara minskat den nedstämdhet jag normalt brukar känna. Så fort jag tittar på honom så blir jag glad. Trodde aldrig att jag skulle bli glad igen, trodde aldrig att jag skulle få känna kärlek igen men nu är den starkare än någonsin!
Älskar att vara mamma <3
